-
Jag är less. Less på att alltid vara till lags och inte kunna ha en egen åsikt utan att bli dömd. Less på att man alltid måste välja någons sida för annars blir man själv. Att om man råkar säga ett enda litet ord fel så bryter ett helvete ut. Eller kanske att man tycker annars. Då är man konstig. Hela livet är en kamp, alltid måste man kämpa. Kämpa för att vara så perfekt som möjligt, eller kanske så obrydd som möjligt? Men endå finns det där. Att man känner sig missnöjd med sig själv, eller som sagt att man bryr sig för mycket. Men ärligt, allt tar så jävla mycket på krafterna att jag känner att jag inte orkar bry mig. Jag är som jag är och jag tycker som jag tycker. Så sjukt less på att många är så brydd om småsaker att man börjar bråka med varandra och tar till med personangrepp. Jag är less på att jag blir dömd för att jag är jag. För att jag gör som jag gör och så vidare. Men så kommer det alltid vara. Folk blir sura på dig över saker du inte hade blivit sura på dom över, om det handlade om exakt samma sak. Men folk vill bara hitta ett sätt att kontrollera dig, visa att dom är starkare än dig och visa att dom har makt. Men jag ser bara rakt igenom dom personerna. Varför ska dom få trampa ner på det som betyder mest i ditt liv. Dig själv. Dom sänker bara dig för att dom är svaga själva, kom ihåg det. Du är viktigast i ditt liv, förlora aldrig dig själv då kommer alltig gå bra.
Kommentarer
Trackback
